Är trött på detta verktyg som är min kropp
Som jag lärt mig att jag ska använda hela tiden
Innan jag ens vet vart jag vill nå
Ord jag spyr ut
Utan att veta vad jag vill förmedla
En värld jag interagerar med
Utan att veta ens hur jag ser på den
Ännu mindre hur jag vill påverka den
Frågor som surrar i bakgrunden till vardagsbruset
Som lämnar mig med distans till allt jag är
Och förhållningssättet blir att allt
Kretsar kring mig och min
I tomheten framväxta låtsasidentitet
Där jag inte är annat än nedfläckade fragment
Skapade av omgivningens ignoranta ögon
Och innerst inne blir jag mer och mer som
Dessa behag-bekräftelse-glädje-underhållnings-slukande maskiner
Jag tappade färgen
Hann inte sålla bort och se igenom
Det finns mer och I wanna see just how deep the rabbit hole goes och brinna i mitt varande igen. Jag vill inte vara en av these so called civilized people.
Torsdag idag. Det har gått nästan en vecka sen jag kom hit till Uppsala. Jag har fått svininfluensan så det blev mer tid än det var tänkt. Kasst att bli sjuk så här på lovet, men försökte förvandla tiden till quality time med mitt huvud och jag kan åtminstone säga att det hela går i rätt riktning (på riktigt, inte som sist jag skrev så) och att jag inte är helt bortsållad längre.
You will see
When the chips are down
These civilized people
They will eat each other
